Text: Erik Hammar. Uppdaterad 19 december 2019. En redigerad version av denna artikel publicerades i Journal Chocolat #2 2018.
När småskaliga chokladtillverkare ska förklara för konsumenter vad som särskiljer deras choklad från industrins erbjudanden är det ofta ett antal olika begrepp som används. Vissa utav dessa kopplas samman med chokladens kvalitet, till exempel bean to bar – att chokladen tillverkas med kakaobönor som utgångspunkt och inte kakaonibs eller kakaomassa. Andra begrepp är mer kopplade till ett socialt ansvarstagande och en bättre kontroll av kakaons ursprung – här är direkthandel vanligt förekommande.
Även då bean to bar kan- och ska tolkas bokstavligen, så är det inte fullt lika enkelt i fallet direkthandel. Detta därför att handeln mellan småskaliga kakaobönder och chokladtillverkare i praktiken aldrig är direkt – det vill säga helt utan mellanhänder. För att kakaon ska hålla en tillräckligt hög och jämn kvalitet är en centraliserad fermentering och torkning (post-harvest processing) en nödvändighet, och det är få bönder som har möjlighet att sköta detta själva. Det är även svårt för enskilda bönder att hantera export, marknadsföring, certifieringar, etc.
Uncommon Cacao (som MMC tillhör) publicerar varje år en Transparency Report för alla sina ursprung. Källa: uncommoncacao.com
Vad mellanhänderna beskrivs som är egentligen irrelevant – vad som sker är att enskilda bönder säljer sin kakao till någon form av organiserad verksamhet som processar kakaon, ibland säljs den exportfärdiga kakaon direkt till chokladtillverkaren och ibland sker detta steg via ett annat företag som är specialiserat på marknadsföring och handel. Dessa företag hamnar ofta i skymundan i marknadsföringen av chokladen där det ofta endast är kakaons geografiska ursprung som specificeras.
Kooperativ – sammanslutningar av bönder, är i praktiken att betrakta på samma sätt som ett företag med samma funktion. Jämför exempelvis kooperativet Kuapa Kokoo i Ghana med över 100 000 bönder, och företaget Maya Mountain Cacao (MMC) med drygt 300 bönder som leverantörer. Det ska också tilläggas att många kooperativ (inklusive ovanstående) har juridiska företag knutna till verksamheten. Att köpa kakao ”direkt” via ett kooperativ är lika lite direkthandel som att köpa den via ett företag – det är en semantisk diskussion helt enkelt.
En bättre beskrivning av verkligheten är transparent handel, det vill säga en form av handel där alla inblandade har insyn i hela kedjan. Detta är egentligen inget nytt, transparens har länge varit en viktig del av hela bean to bar-rörelsen, inte enbart ur ett socioetiskt perspektiv men även vad gäller chokladens kvalitet. Exempelvis är de flesta småskaliga chokladtillverkare öppna med hur de tillverkar sin choklad, vilka ingredienser som används och var dessa kommer ifrån. Det ska helt enkelt inte finnas något i produktionen- eller i leverantörskedjan att skämmas för och därför vilja dölja för konsumenten.
Alastair Gower (Chocolate Tree) och kakaobonden Marcos Tut vid ett besök i Belize 2018. Foto: Erik Hammar.
Transparent handel är inte en tredjepartscertifiering där kontrollanter utsända av ett certifieringsorgan regelbundet säkerställer att vissa kriterier är uppfyllda. Styrkan hos tredjepartscertifieringar är att de konsumenter som vill göra ett ”medvetet” val enkelt kan hitta ”bra produkter" genom att leta efter certifieringsorganens logotyper i butiken. När det gäller småskalig choklad utan certifieringar är kontrollanten i slutändan konsumenten. Det är konsumenten själv som måste undersöka huruvida chokladtillverkaren köper sin kakao på ett sätt som inte missgynnar kakaobönderna, eller skadar miljön, eller har allvarligt negativa effekter på klimatet, osv.
Chokladtillverkaren måste givetvis i sin tur säkerställa att sina egna kriterier är uppfyllda, vilket ofta sker genom besök i ursprungslandet. Att ha en direktkontakt med kakaobönderna genom sådana här besök, även då handeln av kakaon sker genom mellanhänder, är så nära direkthandel de flesta chokladtillverkare kommer. Alastair Gower som driver Chocolate Tree tillsammans med sin fru Friederike anser att transparens i hela kedjan, samt direktkontakt med bönderna är grundkraven för att beskriva handeln som direkt.